Hej och välkommen!

Välkommen hit, vad roligt att du hittat den här hemsidan. Mitt namn är Alexander Kirchhoff och jag är en politisk filosof, skribent och aspirerande opinionsbildare och kulturkritiker, samt en patologisk tyckare och tänkare. Det är alltså jag som rattar den här skutan och här kommer jag publicera texter kring saker jag grubblat på och som jag vill utforska i ett ledigt men seriöst format. I det här inlägget vill jag presentera mig själv och mina intressen lite djupare, men också försöka beskriva ambitionen och målsättningen jag har med den här plattformen. Hoppas du hänger med, jag tror det kan bli kul, eller åtminstone intressant.

I och med att jag är en politisk filosof och därmed av förklarliga skäl är politiskt driven, låt mig börja med att lägga mina ideologiska kort på bordet. De kommer såklart lysa igenom i mina texter oavsett, via referenser, ämnen och argument, men en liten programförklaring kan ändå vara av godo. För även om jag värdesätter ett intellektuellt ekumeniskt förhållningssätt och generellt uppskattar heterodoxa tänkare så ser jag mig i grunden som en omisskännlig socialist. Mer specifikt som en demokratisk och kosmopolitisk socialist (mer om vad exakt jag menar med de båda adjektiven kommer i senare och separata inlägg), med tydliga influenser från främst analytisk marxism, existentialism, emancipatorisk spiritualitet och klassisk anarkism. Jag är med andra ord tydligt och tryggt förankrad i vad som i bred bemärkelse kan kallas radikal vänster, vilket inte hindrar mig från att ofta ställa mig rätt kritisk till många vanligt förekommande idéer och samtida uttryck inom den rörelsen.

Att få ge uttryck för sådan kritik inifrån (eller så kallad immanent kritik) vänstern är en av flera tydliga målsättningar med denna sida. Jag vill i mångt och mycket ha ett rätt radikalt annorlunda samhälle än det vi ser idag och inser att om den vänster jag förespråkar ska få mer inflytande är självkritik ett absolut måste. Mer exakt i vad min kritik tenderar att ligga kommer bli tydligare framöver, men rent generellt anser jag att vi ofta fastnar i onödiga sidospår, interna diskussioner och diskursmässiga diken, samt är historielösa i vissa aspekter och krampaktigt traditionsbundna i andra. Vidare är vi allt för ängsliga kring vissa frågor och alldeles för arroganta och slarviga i andra. Viktigt att poängtera här är att jag ser kritiken som en solidaritets- och kärlekshandling, samt ett medel till en bättre, roligare och mer framgångsrik vänster, och inte som ett mål i sig. Jag är inte intresserad av polemik och griniga bråk, utan enbart analyser och kritik som i nån mån kan bidra till en tydligare och kompetentare vänster. Vi lyckas och misslyckas om vartannat, och allt för ofta det senare, vilket kan vara ohyggligt demoraliserande. Men för att citera Beckett så vill jag att vi ska sträva efter att ”försöka igen, misslyckas igen, misslyckas bättre”. Vänstern är i allt för hög grad splittrad, oattraktiv och anemisk, även om det på senare tid delvis börjat röra sig i rätt riktning, och jag vill att vi ska vara enade, tilltalande och självsäkra. Annars kommer inget av substans kunna åstadkommas.

Att kritisera vänstern från insidan är alltså en ambition jag har här, men absolut inte den enda. Jag vill minst lika mycket kritisera högern för dess, många och förödande, oegentligheter och analysera dess intellektuella felslut och, i min mening, brist på moraliska kompass. Där finns det en outsinlig källa till stoff att skriva om, och viss raljans i min kritik kan stundtals komma att förekomma, det är oundvikligt. Men målsättningen är att i den mån det går ändå ha nån form av positiv och konstruktiv vinkel på kritiken, i det att jag inte bara vill visa varför något är fel, utan även använda den kritiken för att peka ut en mer önskvärd riktning. Jag vill också försöka, inspirerad av den kanadensiske filosofen G. A. Cohen, att kritisera positioner jag ogillar inifrån, utifrån dess egna premisser. Något som är betydligt lättare sagt än gjort.

En tredje målsättning är att lyfta fram goda idéer och tankar som jag tror är viktiga för en attraktiv, livskraftig och politiskt trovärdig vänster. För även om självkritik är en nödvändig start, så behövs det som sagt även stakas ut en positiv riktning. Vi behöver lära av varandra och våga ta lärdom av våra egna och av andras misstag. Bygga på gamla teorier och snickra ihop nya. Vi behöver våga drömma om bättre lösningar och djärvare planer. Om Marx hade rätt i att filosoferna ”hittills enbart tolkat världen, men poängen är att förändra den”, så tror jag att vi, till skillnad från Marx själv, behöver fundera på (hälsosamma) recept för framtidens kök. Här kommer ni finna några av mina hybrisdrivna men genuina förslag till den metaforiska kokboken.

Håll till godo!

/Alexander